GIH biblioteket

   
 
Betydelsen av typen av fysisk aktivitet för utvecklandet av den maximala benmassan hos unga män : referat av forskningsprojekt
Your basket is empty
Vis
Location
  • Magasin Aar(p)
Main Entry - Personal Name
Title Statement
  • Betydelsen av typen av fysisk aktivitet för utvecklandet av den maximala benmassan hos unga män : referat av forskningsprojekt
Publication, Distribution, etc. (Imprint)
  • Centrum för idrottsforskning, Stockholm : 1998
Physical Description
  • s. 75
Series Statement/Added entry--Title
  • nr 21,
General Note
  • CIF-projekt 106/96
  • Syfte, metod: Projektet syftar till att öka kunskapen om vilka faktorer osm påverkar utvecklingen av den maximala bentätheten hos män, och specifikt betydelsen av olika typer av viktbärande fysisk aktivitet. I studien undersöktets 64 pojkar som var 17 år gamla. 12 av dess pojkar var badmintonspelare som tränade badminton 5+-2 timmar/vecka och 28 var ishockeyspelare som tränade 9+-2 timmar/vecka. De återstående 24 pojkarna var kontroller som inte tränade mer än 4 timmar per vecka. Grupperna var noggrant matchade för ålder, pubertetsutveckling och längd. Bentätheten mättes i ryggen, skallen, höften, nedre delen av lårbenet, övre delen av underbenet och hela kroppen med dubbel-röntgen absorptiometri, som är en form av lågstrålande röntgenapparat. Den uppmätta bentätheten ger ett bra mått på skelettes styrka. Muskelstyrkan mättes i framsidan och baksidan av låret. Resultat: Kontrollerna tränade signifikant mindre än badmintonspelarna som tränade signifikant mindre än ishockeygruppen. Trots detta visade sig badmintonspelarna ha en högre bentäthet i nedre delen av lårbenet, övre delen av underbenet, och vissa delar av höften jämfört med både ishockeygruppen och kontrollerna. Ishockeygruppen hade högre bentäthet än kontrollerna på de flest viktbärande lokalerna. Det var ingen skillnad mellan grupperna i muskelstyrka i låret. Betydelse för idrotten: Det finns idag ingen effektiv bot vid benskörhet och man förespråkar därför istället preventiva åtgärder. Att maximera bentätheten genom fysisk aktivitet i ungdomsåret skulle vara en tänkbar väg att undvika benskörhet senare i livet. Denna studie har inte bara visat en högre bentäthet hos idrottsaktiva individer jämför med kontroller, utan också att typen av fysisk aktivitet har betydelse för hus hög bentäthet man utvecklar. Idrotter som karaktäriseras av hopp och snabba accelerationer och stopp verkar vara associerade med en högsta bentätheten. Resultaten finns redovisade i: Nordström, P. et al. J Bone miner Res 13:1141-1148, 1998.
  • Adress: Norrlands universitetssjukhus, Idrottsmedicinska enheten, 901 85 UMEÅ, tel 090-7853951, e-post: peter.nordstrom@idrott.umu.se
Index Term - Uncontrolled
Added Entry - Personal Name
Waiting
  • 0 (0)
*000      am
*00116508
*084  $aAar(p)$2kssb
*1001 $aNordström, Peter
*24510$aBetydelsen av typen av fysisk aktivitet för utvecklandet av den maximala benmassan hos unga män :$breferat av forskningsprojekt /$cPeter Nordström, Ulrika Pettersson, Ronny Lorentzon
*260  $aStockholm :$bCentrum för idrottsforskning,$c1998
*300  $as. 75
*440  $aCIF-forskningsprojekt ;$vnr 21,$x0280-1221
*500  $aCIF-projekt 106/96
*500  $aSyfte, metod: Projektet syftar till att öka kunskapen om vilka faktorer osm påverkar utvecklingen av den maximala bentätheten hos män, och specifikt betydelsen av olika typer av viktbärande fysisk aktivitet. I studien undersöktets 64 pojkar som var 17 år gamla. 12 av dess pojkar var badmintonspelare som tränade badminton 5+-2 timmar/vecka och 28 var ishockeyspelare som tränade 9+-2 timmar/vecka. De återstående 24 pojkarna var kontroller som inte tränade mer än 4 timmar per vecka. Grupperna var noggrant matchade för ålder, pubertetsutveckling och längd. Bentätheten mättes i ryggen, skallen, höften, nedre delen av lårbenet, övre delen av underbenet och hela kroppen med dubbel-röntgen absorptiometri, som är en form av lågstrålande röntgenapparat. Den uppmätta bentätheten ger ett bra mått på skelettes styrka. Muskelstyrkan mättes i framsidan och baksidan av låret. Resultat: Kontrollerna tränade signifikant mindre än badmintonspelarna som tränade signifikant mindre än ishockeygruppen. Trots detta visade sig badmintonspelarna ha en högre bentäthet i nedre delen av lårbenet, övre delen av underbenet, och vissa delar av höften jämfört med både ishockeygruppen och kontrollerna. Ishockeygruppen hade högre bentäthet än kontrollerna på de flest viktbärande lokalerna. Det var ingen skillnad mellan grupperna i muskelstyrka i låret. Betydelse för idrotten: Det finns idag ingen effektiv bot vid benskörhet och man förespråkar därför istället preventiva åtgärder. Att maximera bentätheten genom fysisk aktivitet i ungdomsåret skulle vara en tänkbar väg att undvika benskörhet senare i livet. Denna studie har inte bara visat en högre bentäthet hos idrottsaktiva individer jämför med kontroller, utan också att typen av fysisk aktivitet har betydelse för hus hög bentäthet man utvecklar. Idrotter som karaktäriseras av hopp och snabba accelerationer och stopp verkar vara associerade med en högsta bentätheten. Resultaten finns redovisade i: Nordström, P. et al. J Bone miner Res 13:1141-1148, 1998.
*500  $aAdress: Norrlands universitetssjukhus, Idrottsmedicinska enheten, 901 85 UMEÅ, tel 090-7853951, e-post: peter.nordstrom@idrott.umu.se
*653  $aForskning
*653  $aBentäthet
*653  $aFysisk aktivitet
*653  $aMän
*7001 $aPettersson, Ulrika
*7001 $aLorentzon, Ronny
*850  $aIH
*852  $hMagasin Aar(p)
^
No reviews exists for this book.
Click here to be the first to write a review.
Vis
Send to